The thesis is dedicated to the cultural references in translation from Swedish to Polish based on two novels written by Åsa Larsson: "Solstorm" and "Det blod som spillts".The first, theoretical part of the thesis describes history of translation since its origins in the 1950s. The definitions of the translation, written by e.g. Koller, Nida and Hejwowski, were also presented.Further follows the discussion of the problem of untranslatability that exists as long as the concept of translation. The theoretical part explains the term of cultural reference and term of the proper names, also included in the analysis.The last part of this chapter describes translation techniques and strategies classified by Vinay and Darbelnet (1958), Newmark (1988), Svane (2002) and Hejwowski (2004).The second part of the thesis is the analysis of the material collected from the aforementioned novels. Cultural references were divided into categories such as antroponics, toponyms, company and shop names, food names, TV show titles, books and newspapers, customs, culture and language references and fictional characters.The analysis of the material shows that in 54.1% of the cases the translator used techniques that were considered as domesticating (translation both with and without explanations, functional and recognized equivalents, hyperonyms and hyponyms, and omissions). Cultural references left in the text unchanged, or just morphologically matched include: names (Rebeka, Wiktor), company names and stores (ICA Kupolen, Shirt Factory) or newspaper titles (Expressen, Aftonbladet). Expressions that in most cases have been domesticated include the names of institutions (Folkhögskolan, Triss, Oddset), television programmes and books (Sikta mot stjärnorna, Kalle Anka, Nalle Puh) or food (mandelpotatisen, fikabröd, korv).Out of 122 expressions, only 3 were omitted by translator.
Uppsatsen ägnas åt kulturreferenser i översättning från svenska till polska baserat på Åsa Larssons romaner: ”Solstorm” och ”Det blod som spillts”.Den första, teoretiska delen av uppsatsen redogör för utvecklingen av översättningsvetenskapen. Fortsättningsvis presenteras olika definitioner av översättning samt diskussionen kring oöversättlighet. Därefter följer kapitel ägnade åt översättning av kulturreferenser med fokus på översättningstekniker och översättningsstrategier klassificerade av Vinay och Darbelnet (1958), Newmark (1988), Svane (2002) och Hejwowski (2004).Den andra, empiriska delen av uppsatsen är en analys av undersökningsmaterialet hämtat från ovannämnda romaner. Kulturreferenserna är indelade i kategorier som antroponymer, toponymer, företags– och butiksnamn, mat, titlar av TV–program, böcker och tidningar, seder och bruk, anknytningar till kultur, språk och fiktiva figurer. Undersökningsmaterialet omfattar 122 uttryck. Analysen visar att översättaren använde sig i 54,1% av fallen av tekniker som anses vara domesticerande (direkt översättning både med och utan förklaring, funktionella och befintliga ekvivalenter, hyperonym, hyponym och utelämnande). Till uttryck som har blivit domesticerade hör namn på institutioner (Folkhögskolan, Triss, Oddset), TV–program och böcker (Sikta mot stjärnorna, Kalle Anka, Nalle Puh) samt maträtter (mandelpotatisen, fikabröd). Endast tre uttryck har sammanlagt utelämnats i de polska texterna. Kulturspecifika uttryck som lämnas oförändrade i texten eller anpassas morfologiskt utgör 45,9% av fallen och inkluderar personnamn (Rebecka, Viktor), företagsnamn och butiker (ICA Kupolen, Shirt Factory) samt tidningstitlar (Expressen, Aftonbladet).
Praca poświęcona jest kulturemom w tłumaczeniu z języka szwedzkiego na polski na podstawie dwóch powieści Åsy Larsson: „Solstorm” i „Det blod som spillts”. W pierwszej, teoretycznej części pracy przedstawiony został rozwój przekładoznawstwa jako dyscypliny naukowej. W dalszej części omówiono definicje tłumaczenia oraz dyskusję nad problemem nieprzetłumaczalności. Kolejny rozdział dotyczy tłumaczenia kulturemów z uwzględnieniem technik i strategii tłumaczeniowych, sklasyfikowanych przez Vinaya i Darbelneta (1958), Newmarka (1988), Svane (2002) oraz Hejwowskiego (2004). Drugą, empiryczną część pracy, stanowi analiza materiału zaczerpniętego z wyżej wymienionych powieści. Kulturemy zostały podzielone na następujące kategorie: antroponimy, toponimy, nazwy firm i sklepów, nazwy produktów spożywczych i posiłków, tytuły programów telewizyjnych, książek i gazet, zwyczaje, nawiązania do kultury i języka oraz postaci fikcyjne. Materiał obejmuje 122 wyrażenia zawierające kulturemy. Z analizy wynika, że tłumaczka w 54,1% przypadków wykorzystała techniki uznawane za domestykujące (reprodukcja z objaśnieniem lub bez, ekwiwalent funkcjonalny, uznany ekwiwalent, hiperonim, hiponim oraz opuszczenie). Wyrażenia, poddane domestykacji to nazwy instytucji (Folkhögskolan, Triss, Oddset), programów telewizyjnych i książek (Sikta mot stjärnorna, Kalle Anka, Nalle Puh) oraz produktów spożywczych (mandelpotatisen, fikabröd). Opuszczenie zastosowano jedynie w trzech przypadkach. Kulturemy pozostawione bez zmian bądź jedynie dopasowane morfologicznie stanowią 45,9% analizowanych przykładów. Należą do nich imiona (Rebecka, Viktor), nazwy firm i sklepów (ICA Kupolen, Shirt Factory) oraz tytuły gazet (Expressen, Aftonbladet).
