Det våldsamma födandet. Om skräckel och narration i Magnus Dahlströms Nedkomst

Celem niniejszej pracy jest zbadanie w jaki sposób struktury narracyjne występujące w postmodernistycznej szwedzkiej powieści „Nedkomst” autorstwa Magnusa Dahlströma wykorzystywane są w celu wywołania uczucia strachu i obrzydzenia u czytelnika. Podstawę teoretyczną pracy stanowi narratologiczny model pojęciowy stworzony przez Gérarda Genetta, zaprezentowany w „Discours du récit” (1972) i „Noveau Discours du récit” (1983). Gotycka estetyka powieści oraz jej związek literaturą strachu badane są z jednej strony w oparciu o aparat pojęciowy Genetta, z drugiej strony w nawiązaniu do monografii podejmujących tematykę literatury strachu i obrzydzenia.

The purpose of this thesis is to study that advanced narrative techniques influence the structure of Swedish horror literature. My analysis is based on Magnus Dahlström’s postmodernist work “Nedkomst” (1993) and I focus on examining how its narrative structures is connected with both its Horror and Gothic elements. I also examine how Gérard Genette’s narrative theory presented in “Discours du Recit” (1972) as well as in his “Noveau Discours du Recit” (1972) is relevant to this particular novel. In my thesis I also refer to narrative theories introduced by Staffan Björck and Shlomith Rimmon-Kenan; thus the character of my analysis is syncretic.

Många litteraturforskare har noterat att den postmoderna svenska 80-talslitteraturen intresserar sig för fenomentet skräckel, dock utan att observera att det är en produkt av en medveten och konsekvent berättarteknik. I min uppsats vill jag demonstrera att den svenska skräckeln i hög grad är en narrativ företeelse. Den konstrueras, vill jag mena, med hjälp av avancerade berättartekniska grepp. Av utrymmesskäl begränsar jag min analys till en roman: Magnus Dahlströms Nedkomst (1993). Denna uppsats ska undersöka narrativa strukturer i Nedkomst och relatera dem till skräckens populärlitterära genrer. Romanens narrativa teknik kan lämpligast undersökas med strukturalismens narratologiska begreppsapparat. Mest fruktbar för mitt forskningssyfte är Gérard Genettes analysmodell, utarbetad i hans ”Discours du récit”. Jag kompletterar Genettes begreppsapparat med några relevanta kategorier hämtade från andra narratologiska teorier, både av äldre (Staffan Björck) och yngre (Shlomith Rimmon-Kenan) datum. Min analysmodell hat alltså en synkretistisk karaktär.