The patterns and forms of memory : on Linnea Axelsson’s epic "Ædnan"

Detta paper tar upp minnet som identitetsskapande element, exemplifierat med Linnea Axelssons epos "Ædnan". Verket betraktas som en postkolonial vidräkning med Sveriges politik gentemot Samelandet och samerna, som bygger på individuellt och kollektivt minne samt ett konstruerat postminne. Dess tre delar speglar etapper av det minnesarbete som kännetecknar tre generationer samer. Den första berövades sin kulturidentitet som resultat av maktdiskursens rationalism och kunskapsauktoritet som gjorde de nomadiska folken till den Andre och följaktligen föremål för disciplinerande åtgärder. Den andra generationen förblev rotlös till följd av den svenska kulturens hegemoni; deras egen kultur har försvunnit ur det kollektiva minnet. Den tredje generationen tog upp kampen för sin etniska identitet och rättigheter genom att konstruera ett postminne av materiella och andliga vittnesbörd om den samiska kulturens egenart. Minnets varierande mönster tar sitt uttryck i verkets intrikata tidsstruktur. Sist men inte minst framstår genrebeteckningen som signifikativ i sammanhanget, för att den hänvisar till det västerländska arkivets mönster för minnet. I Axelssons verk omtolkas genren i fråga om sina konstitutiva drag, varigenom hjälteberättelsen dekonstrueras ur postkolonialt, genusrelaterat och ekokritiskt perspektiv. Jag betraktar "Ædnan" som ett försök att skapa och inventera ett samiskt arkiv, som ger legitimitet åt den etniska identiteten på andra grunder än det västerländska arkivets villkor.

The article addresses the problem of memory and its role in shaping of ethnic identity as shown in the epic by Linnea Axelsson "Ædnan" (2018). I approach the poem from the postcolonial perspective focusing on Swedish policy towards Sami people, who were deprived of their land, culture and identity. Various patterns of memory are embodied by the complex time structure of the poem. Its three parts follow three generations Sami people. The first lost their cultural identity as a result of colonisation of northern Sweden and the hegemonic discourse against nomadic people. They became the Other for the dominant culture, and an object for disciplinary power. Next generation, which was supposed to assimilate with Swedish society, felt rootless because their tradition had disappeared from collective memory. The third generation started struggling for their rights as an ethnic group constucting postmemory based on material traces and oral testimonies of Sami tradition. Last but not least, the choice of genre is significant, as it refers to the Western archive as a paradigm for memory culture. Thus, I regard the poem as an attempt to establish and explore an archive of Sami, which recognizes the ethnic identity of Sami people on other grounds than the Western tradition.